it's been a long, cold, lonely winter. little darling, it feels like years since it's been here; here comes the sun
Förra arbetsveckan tog jag en promenad till Victoria station och hoppade på Gatwick express till flygplatsen.
Satte mig på ett flygplan med skrikande barn och tekniska fel och fick byta plan - två timmar försenad avgång. Landade i alla fall till slut på Lanzarote.
Bodde på hotell.
Jobbade och umgicks med ett trevligt team.
Började arbetsdag ett med tidig call time och tre snabba bilder. Klar för dagen. Drog på shorts och snörade på löparskorna, sprang utmed en kuststräcka och avslutade med att springa så snabbt jag kunde barfota precis där vattnet mötte stranden. Bästa frihetskänslan (tillsammans med att springa i regn). Halvsov och pluggade lite vid en pool och hade sommar.
Dag två med ännu tidigare call time sisådär kvart över fem. Coolast hår och make up.
Plåtade fram till lunchtid när solen stod för högt och ljuset var för starkt. Tog en paus på några timmar.
Låg mest och snoozade i solen i dryga två timmar. Klagade inte.
Åkte tillbaka till location och fixade klart fotojobbet.
Den tredje dagen åt vi hotellfrukostbuffé, bästa med hotell helt klart. Åkte till flygplatsen på tok för tidigt (alltså.. fick stå i kö en kvart innan check-in ens öppnade. Tss. Då är det ändå bara ovana och nervösa/stressade flygare som redan är där? Jag brukar helst komma så sent jag kan istället). Försenat flyg igen såklart, bara för att.
Så flög vi tillbaka till lite gråare och regnigare London.
Kanske uppdaterar med mer backstagebilder vid senare tillfälle. Har trots allt hela kameran full av dem. Måste bara orka ta tag i den saken också. Efter allt annat viktigt som faktiskt borde fixas så som jobb och plugg, tenta, trasiga resväskor och att umgås med så många kompisar här så mycket som möjligt. Men sedan kanske. Typ.
looking different means to stand out. acting different means to be outstanding.
Så dagens söndag bjöd på (ok, jag betalade but still) skådespel hela dagen. Att låtsas på riktigt, att vara någon annan men sig själv, att ljuga ärligt. Det hela är ganska motsägelsefullt. Det var jag och en grupp främmande människor och massor av konstiga lekar, udda övningar och en hel del skrattande. Jag trodde att jag skulle hamna lite mer utanför min komfortzon och känna mig dum i alla fall någon gång, men jag tror ärligt talat att modellandet tagit iväg en del av det. X antal gånger av att stå och hoppa stelt från sida till sida i en kvart för en bild och dylika konstiga situationer har väl gjort sitt. Och när man inte känner någon annan i rummet, och de inte har en aning om vem du är, samt att alla andra gör samma saker.. ja, då kändes det ändå ganska värdelöst att känna sig dum.
Dagens roligaste; improvisationsövning med utgångsläge från en given fysisk position. Vissa scener blev jättekonstiga och folk hade ingen aning om hur man skulle gå vidare, och ibland blev det helt klart udda när två olika personer försökte improvisera tillsammans.
- What are you doing?
- I'm a tree.
- Okeeey.. How long have you been a tree?
- Since I was a seed.
- Then who watered you?
- Ehm.. I don't know. My mum.
- I'm your mum.
- ... Ah, mum! C'mon, have some imagination!
- Why do you have to be like this? There's more to life than being a tree! Or standing like this, being a candle!
- You see? I made an impression on you, you remembered me being a candle from before. Just let me go to drama school!
- You're seventeen. Go dance, snog, I don't know. Why can't you be like other girs, huh??
- Well, why can't other girls just be trees?!
- Because of.. deforestation..?
And cut. (← haha)
it can be possible that rain can fall only when it's over our heads; the sun is shining everyday, but it's far away
En ny liten update från London-land då. Veckan började med flytt från east till mer centralt söder tillsammans med min brittiska roomie Cathrine. Åkte förbi något känt gammal klocktorn osv på vägen. Vi bor ganska nära Hyde Park så jag passade på att promenera lite i solnedgången där för att friska upp huvudet efter dagar som fylls med castings och kompishäng i all storstadsmiljö. Jag tycker att man blir så trött av stad jämfört med grönt, jag märker verkligen skillnaden så fort jag hamnar bland träd (de har gröna löv här nu) och gräs (det är grönt och långt) istället. Det har mest varit grått och regnat, hade sådan himla tur att jag tog den grå stormbilden (nr 3 nerifrån alltså) och sedan fortsatte gå för att hamna precis under en byggställning när himlen totalt öppnade sig och vräkte ner allt vatten som fanns där uppe. Dränkt katt på castings annars alltså. I veckan har jag hunnit med att göra en visning på Natural history museum också, cool location men det hela var mest bara konstigt planerat och sent på kvällen/natten. Såg inte mycket av stället heller, måste tillbaka dit någon gång och titta på allt på riktigt känner jag. Vardagsveckan avslutades med standup comedy, lite barhäng och ett folktomt Piccadilly circus för tidigt på lördagsmorgonen. Imorgon har jag signat upp mig för en one day introductionary acting class, lite nervigt. Nästa vecka åker jag iväg på jobb på location - tisdag till fredag på Lanzarote, hej solen.
this is your life and it’s ending one minute at a time
Från sol i Stockholm till regn i London. Sol och grönska, åsnor och lamm, sällskap av roomies Cathrine och Andrea, samt hot toddy-drink mot förkylning vid Hackney city farm. Promenad och regn i Victoria park. Mat och trängsel vid Brick lane och Sunday up market. Det är ungefär det som syns på bilderna. Lägg till ganska så mycket försök till - och ångest över - beslutsfattande om plus hittande av bättre boende, några castings, kaffe + middagar + helgdrinkar, ytterligare ett par svenskar vid namn Linnea och Mikaela, samt catch up med CJ från Aussieland alldeles nyss. Då har vi sammanfattat vad som hänt hittills i London ganska så bra.
I woke up today in London as the plane was touchin' down
Så. Som tidigare sagt; frisk(are) och flytt till London idag. Jag ska flyga dit nu, så får vi se vad som väntar när jag landar och har tagit mig till min agentur där (FM agency). Hörs någon gång från andra sidan vattnet osv då. Byebye.
this town is colder now, I think it's sick of us, it's time to make our move
don't be too optimistic, the light at the end of the tunnel might be a train
(well yeah, but if so, lets get on board)
(pic fr. Sydney)
Jag gör mest allt möjligt utom allt som kanske borde göras och fixas - lite som vanligt? - och på måndag flyttar jag iväg till utlandet/London mellan en månad och två. Äntligen - tror jag, jag har varit hemma så länge och mer än jag velat så nu känns det nästan som att jag har fastnat och är rätt chill med att ha det så ändå. Fast vi får väl se hur länge det håller sig när jag väl kommer iväg. Förhoppningsvis kan i alla fall bloggen bli mindre lidande utanför Sveriges gränser och komma igång igen, för såhär segt vill jag egentligen inte ha det här inne.
även en resa på tusen mil börjar med ett steg
Igår samlades jag och nio kompisar och släckte ljuset i en timme för Earth hour och planeten. Lyste upp med levande ljus, blandade drinkar, pratade, spelade galenpanna för första gången, spelade lite på gitarr och skrattade massor. Hade det väldigt ljust i mörkret.
Jag tycker om mina kompisar så mycket, de är så himla bra.
Så var det med världens sjätte Earth hour.
En sak som är viktig att veta är att det här startade i en stad. Det började litet, men spred sig snabbt och blev globalt och stort över hela världen. Man måste börja någonstans, och kan det här bli stort så kan annat också. En tanke är en bra början.
my laptop's skinnier than me. skinny bitch.
Jag har en ny kompis som ska följa med mig lite hit och dit och kanske överallt i världen och vara mellansteget till kontakten med hemma och andra platser. Som inte är för tung i handbagaget eller tar särskilt mycket plats.
Nu tror jag väl att ett laptop skin inte skulle sitta helt fel. Snyggt, skyddar, och ingen lär ju råka ta fel dator någon gång. Frågan är bara hur jag ska lösa beslutet om vilket? Kanske att kartan eller elefanten är någorlunda mer lockande. Eller.. kanske någon av de andra?
waste no tears over the griefs of yesterday
Det har varit en lång period när det inte hänt mycket alls egentligen. Nu känns det som att det inom överskådlig framtid kanske inte finns tillräckligt med tid för att göra allt på en gång. Det är bra, det är mycket, det är nytt. Jag tror att det kommer bli bra. Om allt bara fortsätter i samma riktning som det gjort hittills så kommer det nog bli awesome med massor av möjligheter. Då kommer jag verkligen att bo i resväskan och ha hela världen som arbetsplats och lekplats. Jag är beredd och all game i alla fall.
Annars kan jag avslöja att jag ju visst har bloggmaterial att lägga upp här. Lite av det som går - det som inte är konfidentiellt än så länge - från en filminspelning, och backstage-bilder från en visning med dyrt långklänningsmaterial. Jag har bara inte gått igenom de hundratals bilderna än, det får ske någon gång när jag inte fixar arbetsrelaterade grejer eller spanar distansföreläsningar och sådär.
Ville väl mest säga att jag är pepp. Återkommer senare.
the only thing that interferes with my learning is my education
Ibland är det smidigt att plugga på distans alltså, så länge det finns Internet i alla fall. Så smidigt för att man kan själv bestämma var i världen man ska vara, och välja att köra på vettig multitasking samtidigt som man lyssnar på föreläsningar. Man kan till exempel:
- Sitta på en strand
- Plugga från en djungel
- Plugga hemifrån
- Plugga bortifrån
- Göra kaffe
- Kissa
- Städa hela köket
- Fila naglarna
- Måla naglarna
- Fixa mat
- Äta
- Klappa hunden
- Stirra med tom blick på datorskärmen och inte alls bry sig om att se intresserad ut
Ser ni? Praktiskt! Testa det i kombination med vanliga lektioner va.
live toward what ought to be, be a whistleblower for peace
Jag hade inte hört talas om kriget i Kongo för bara en vecka sedan. Idag vet jag att det pågår ett krig där; det dödligaste sedan andra världskriget med hittills mer än tio miljoner döda personer, med våldtäkter, med rädsla, och med noll mänskliga rättigheter. Ett krig där barn som är för små för att bära vapen skickas ut i frontlinjerna beväpnade med bara en visselpipa att blåsa i när de ser fienden.
Så ska det inte vara, det bara ska inte det.
Det finns en organisation som heter Falling Whistles, och de har valt att göra det här vapnet till sin röst: en visselpipa för fred. Idag har jag jobbat för dem. Det har varit en sådan dag när jag har fått möjligheten att ta en vanlig arbetsdag och kan ge min tid till att hjälpa. Vi har haft ett vanligt team, med fotograf och hår och make och modeller och assistenter, och tillsammans har vi gjort vad vi kan och det vi är bra på. Det vi har som ett riktigt jobb till vardags. Med det kan vi hjälpa Falling Whistles att sprida kunskap och att arbeta för något så viktigt som fred. Jag vet inte säkert när resultatet av idag kommer att vara färdigt, men jag visar er när det är klart.
Det är som vanligt: ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Peace.
and maybe I should tell you, I have a plan and I'm leaving for another city again, not just yet but it'll be soon
Kom på att jag kanske glömt att berätta det här för de flesta, men så är det i alla fall sagt att det ska bli: april och maj på bortaplan.
Lite pepp alltså!
I make problems way more complicated than they are
Bloggen genomgår bara en mindre existentiell kris. Den återhämtar sig snart.
we all live under the same sky, but we don't all have the same horizon
Nu ska jag åka till Köpenhamn över dagen och jobba. Minst en nordisk huvudstad i veckan just nu alltså.
